Jag läser alltid ut böcker, och allt som oftast går det fort som bara den. I böcker som är bra sugs man liksom in i världen som författaren bygger upp och man stannar där, det här med det vanliga livet blir nästan sekundärt och man längtar bara tills man kan krypa upp i fotöljen och få reda på vad som händer sen... Så var inte fallet med Feed...
Jag var, som alla andra i bokcirkeln, sjukt peppad på Feed. Har inte läst så mycket Zombie-litt, och kände mig mycket redo för att ta mig an genren.
Men precis som övriga deltagare sagt föll Feed platt på den döda rumpan. Jäkla tjat om vad viruset innebar för Georges ögon och syskonens mycket märkliga förhållande, i kombination med en massa tjat om licenser och blodtester samt oändliga bloggkonferenser och ett "jaha, hur ska vi gå vidare med det här nu"-slut.
Nä, nu glömmer vi och går vidare, med lite mer action och spänning nästa gång. Och förhoppningsvis inte skurkar som på klassiskt Sherlok Holmes-manér bekänner på slutet, det känns ju gjort.
En enig bokcikel ger Feed 2 av 5 i betyg. Att det inte blir en 1 från mig beror på den sympatiska tanken om att världen kan fungera även om mamma när som helst kan förvandlas till en zombie vid middagsbordet.
// Anna
Galet. Jag har ju hört att den ska vara jättebra. Den ligger hemma, nu betydligt tillplattad efter att tidigare varit helt uppblåst. Det är bara nyttigt.
SvaraRaderaFår nog oavsett tacka för den tillplattningen. Det är inte nyttigt att läsa böcker med för högt uppskruvade förväntningar.
För mig låter ju iofs det oändliga tjatet ganska intressant... Hmm... Läser du zombieböcker annars?